scraaat

Fick nyligen veta att min mamma diagnostiserats med Parkinson. Min fina, snälla, goa mamma. Hon har redan andra problem att leva med och andra diagnoser som ställer till det för henne och nu detta också. Tycker så synd om henne, hon förtjänar att må bra utan krämpor och svårigheter. Tur att hon är en sån stark och envis person, jag vet att hon kan fixa det här också och hon har oss alla runtom henne som älskar henne att stödja sig mot.

Det första jag gjorde efter att jag fått samtalet från mamma då hon talade om diagnosen för mig var självklart att sluta städa och sätta mig och googla på Parkinson. Se vad jag kunde hitta om sjukdomen. Hann bara kika genom lite snabbt för jag var ju tvungen att fortsätta jobba men det var så mycket av de sympton osv som stämmer in på mammas problem. Nu har jag haft lite mer tid att läsa på om sjukdomen och det är självklart både positivt och negativt.

Det negativa är att det finns än så länge inget botemedel mot Parkinson och man vet inte säkert varför människor får det, det verkar vara både genetiskt och miljöpåverkat. (till exempel har personer som utsatts för toxics lättare att få Parkinson - min första tanke var att mamma jobbade ju ett tag på ett kärnkraftverk, kan det ha med saken att göra tro?) Däremot forskas det hela tiden, nya metoder testas, nya mediciner prövas och de hjälpmediciner som redan finns har hjälpt väldigt många med denna sjukdom, vilket är väldigt bra då mamma testat mediciner för sina andra diagnoser och det har inte riktigt hjälpt, men när hon testade Parkinson medicinen hjälpte det på en gång! Så äntligen kanske de har hittat rätt medicin åt min lilla mamma. :)

Har hittat många sidor med tips och råd till människor som lider av Parkinson och även till de runt omkring, och det verkar som att med rätt träning och medicin kan min kära mamma leva ett normalt liv så länge det bara går. Sen är ju denna sjukdom väldigt individuell och jag hoppas och tror att i mammas fall är det inte alltför illa. :)

Jag älskar dig mamma! <3