You will never learn everything
Beslut hit och dit, fram och tillbaka. Maia har skrivit med sin kompis genom sin BlackBerry (JA!! hon är 10 år och har en BlackBerry..) och pratat om att ha en sleepover. Ena sekunden så ska kompisen komma hit, vi ska hämta henne och i nästa får hon inte iallafall. Sen så får hon och vi ska mötas i stallet, osv.
Nästa gång det blir prat om att organisera nåt med hennes kompisar ska jag ta och be om kompisarnas telefon nummer och ringa föräldrarna själv, det blir nog lättare än när barnen kokar ihop sina egna ideer. :P
3 veckor och 1 dag tills jag slutar som au pair. Känns konstigt, som om den tryggaste delen av mitt liv i England kommer att försvinna. För man har alltid kunnat tänka att "familjen är ju ändå de huvudansvariga för mig", "jag kan åka hem när jag vill", "jag har tak över huvudet och mat i magen". Nu har ju jag en otrolig tur som har världens goaste pojkvän här i England som jag ska flytta ihop med. Men det kommer ju att bli annorlunda.
Det kommer att bli på riktigt.
Min vistelse i England kommer inte längre att vara en vistelse, det kommer att vara permanent, på obestämd tid framöver. Det är ju skönt att veta att jag KAN alltid åka hem till Sverige om jag vill, men inte än. Jag vill leva i England på riktigt, bo, jobba, ses som en vanlig människa och inte som en tillfällig au pair (läs slav. ;P).
Och snart börjar det. 3 veckor och 1 dag. Kanske det största steget jag tar i mitt liv än så länge, ut i vuxenvärlden på riktigt. Att ta det där första steget att flytta till ett nytt land och vara au pair (för tillfället, eller hur var det nu jag tänkte då?), att vara med om saker jag aldrig varit med om förr, lära sig språket ordentligt för man var verkligen tvungen (ja man har haft sina missförstånd tack vare språket!), att träffa folk som man aldrig kommer att glömma, att lära sig så mycket om sig själv och även sin syn på andra och olika saker, ja jag har nog kommit rätt långt sen jag tog det där första steget känns det som.
Det ska bli spännande, läskigt, roligt, och intressant att se vad nästa steg har att erbjuda.
Bild från gymnasiet, taget 2009 tror jag, året jag flyttade till England.
Ungefär samma utsida, men väldigt annorlunda insida.
Nästa gång det blir prat om att organisera nåt med hennes kompisar ska jag ta och be om kompisarnas telefon nummer och ringa föräldrarna själv, det blir nog lättare än när barnen kokar ihop sina egna ideer. :P
3 veckor och 1 dag tills jag slutar som au pair. Känns konstigt, som om den tryggaste delen av mitt liv i England kommer att försvinna. För man har alltid kunnat tänka att "familjen är ju ändå de huvudansvariga för mig", "jag kan åka hem när jag vill", "jag har tak över huvudet och mat i magen". Nu har ju jag en otrolig tur som har världens goaste pojkvän här i England som jag ska flytta ihop med. Men det kommer ju att bli annorlunda.
Det kommer att bli på riktigt.
Min vistelse i England kommer inte längre att vara en vistelse, det kommer att vara permanent, på obestämd tid framöver. Det är ju skönt att veta att jag KAN alltid åka hem till Sverige om jag vill, men inte än. Jag vill leva i England på riktigt, bo, jobba, ses som en vanlig människa och inte som en tillfällig au pair (läs slav. ;P).
Och snart börjar det. 3 veckor och 1 dag. Kanske det största steget jag tar i mitt liv än så länge, ut i vuxenvärlden på riktigt. Att ta det där första steget att flytta till ett nytt land och vara au pair (för tillfället, eller hur var det nu jag tänkte då?), att vara med om saker jag aldrig varit med om förr, lära sig språket ordentligt för man var verkligen tvungen (ja man har haft sina missförstånd tack vare språket!), att träffa folk som man aldrig kommer att glömma, att lära sig så mycket om sig själv och även sin syn på andra och olika saker, ja jag har nog kommit rätt långt sen jag tog det där första steget känns det som.
Det ska bli spännande, läskigt, roligt, och intressant att se vad nästa steg har att erbjuda.
Bild från gymnasiet, taget 2009 tror jag, året jag flyttade till England.
Ungefär samma utsida, men väldigt annorlunda insida.
Kommentarer
Postat av: mamma
Lilla gumman, hamna inte i en massa tänkande nu !!
Det kommer gå galant med ditt nya kapitel, ditt nästa stora kliv i livet. Livet väntar på dig utanför familjens dörr och det blir precis som du själv formar det. Självklart känns klivet stort och läskigt, gå ifrån tryggheten du haft. Men vore du inte mogen att ta detta kliv så skulle du inte göra det. Och som du säger, du kan ALLTID komma hem.
Så tänk inte en massa tok nu gumman, det kommer gå så bra. Det blev som jag sagt, " Tiina kommer inte hem på många år " hihihi. Puss
Postat av: Charlotta
Vad kul att se att du har tagit steget, lycka till!! :D
Trackback
