scraaat

Ett år sen min Safir försvann från mig idag :( Jag saknar den katten så sjukt mycket, hon var den speciellaste katt jag nånsin mött! Jag var ju med henne från stunden hon föddes, jag var med och hjälpte henne ut i världen. Så fick jag nästan 6 år tillsammans med den underbara lilla individen som faktiskt var hatad av ganska många! Många minns henne som "huvud - rivar - Safir" och "galna - katten - Safir" och jag fick min lilla dos av den knäppa saken men hon gav mig så mycket mer :)

Hon var verkligen en enmanskatt som inte hade lätt att acceptera folk, hon var min lilla älskling <3 Jag minns så väl många stunder med henne, när jag kom hem från skolan då hon jamade på mig i flera minuter som för att skälla ut mig för att ha varit borta, hur hon totalt älskade gurka, bara man tog fram en ur kylen blev det "mjauuuu" tills hon fick sig en bit :) Jag minns promenaderna med henne då vi bodde i Kolsva, haha hur hon rymde från mig och Liisa med kopplet farande efter som en extra svans! Hur hon alltid sov hos mig, gärna under täcket på vintern.

När hon varit ute och kom in och skulle äta, ja då sprang hon till mig och jamade och jamade så att jag fick följa med henne till köket och äta, inte ville hon äta själv inte. Och om jag inte var hemma så var det mamma eller Staffan som fick vara hennes sällskap :) Hur hon alltid öppnade garderoben och grävde ut allt för att ligga där och vila en stund, och sen bara gå därifrån. Jag skulle kunna skriva hur länge och hur mycket som helst, men jag slutar här för annars blir jag sittande här hela natten!

Jag saknar dig Safir, och kommer alltid att älska dig <3
Hoppas du har det bra där uppe med din mamma Tiger och dina 2 syskon <3


Garderobs - grävar - Safir, jag saknar dig ska du veta!